zebsmamma

Nu kallar min kudde mig till sängen och jag tror att jag ska lyda denna kallning.
Har suttit med mina insus för att komma ikapp och nu käner jag att jag är ikapp. Det är fruktansvärt vad sjukdom kan göra att man hamnar efter i skolan. Men orken räcker inte riktigt till när kräksjukan slår ut familjen. Tyvärr blev mina skolarbeten lidande och i slutänden är det jag som blir lidande eftersom jag får sitta med dem i efterhand sedan. För in ska de ju.. Denna terminen med sen är jag utbildad undersköterska och kan ju försöka få ett fast jobb iallafall. Det är förhoppningen.

Jag saknar min lille kille när han inte är hemma. Men jag vet att han har det toppen hemma hos sin pappa. Den är kärlek på hög nivå mellan dessa två människor. Som jag är så glad att de finns i mitt liv. Även om jag och lillens pappa inte längre har ett förhållande har vi det bästa som finns tillsammans.. Det är vår son. Vår bebis.

usch va jag svamlar nej nu är det GOD NATT och SOV GOTT